Helt otroligt vad de växer, både två/fyrbenta valpar !

Det har varit 1-års kalas hos William,

och Diva var med och skötte sig bra.

Kanske inte så konstigt eftersom William åt tårta "själv"

och mycke hamnade på golvet.

Lilla "plutten" vad stor han blivit,

mormors och morfars älskling !

Nu har lilla Diva varit hos oss i drygt fem veckor,

hon är stentuff i flocken här hemma

och backar inte för de gamla

 utan svarar upp när de tröttnar och säger ifrån.

Där får jag som flockledare gå in och bryta

så inte den "lilla skiten" tror att hon kan ta över.

Hon är mindre kaxig när hon kommer utanför hemmet.

Vi tränar på den sociala biten,

som för den del inte heller behöver överdrivas.

Hon behöver inte leka med alla hundar

eller människor för det är ju jag och Diva

som ska jobba ihop i framtiden.

Vi har varit på brukstävling, agilitytävling  

(som publik/funktionär) och då funkar hon skitbra,

men där är det ju oxå "hundfolk"

som vet hur man beter sig mot valpar.

Visst är det jobbigt med valp..säger jag nåt annat så ljuger jag.

Man glömmer lätt eftersom det är 12,5 år sen sist.

Söt man är när man sover i sängen....

Sen får man ju oxå komma ihåg att vallhundar

är fruktansvärt krävande och behöver aktivera både

"ben och hjärna" för att bli lugna.

Jag har även förmånen att kunna ha henne med på jobbet ibland

(med tillåtelse från min chef, om nån undrar)

som ett litet projekt med hund i vården.

Vilket har varit bara positivt

Trött blir man som "vård/kontorshund...

Hela gänget på skogspromenad. 

Bilåkning har inte varit nåt problem alls,

lämnar man henne en stund som vid t.ex

handling så lägger hon sig och sover tryggt och väntar.

Jag är super nöjd med Diva,

 hitills är hon precis en sån som jag vill ha.

Hon är mycket lik Kiwi, när hon var valp

i vissa beteenden.

Så Tack Åsa !

För att jag fick förtroendet

att köpa en valp från dig.

Jag lovar att förvalta lilla Diva på  bästa sätt ! !