Tänk va lite det behövs för att man ska bli sååå glad & stolt ! !

Divann är ett litet "tuggmonster" och påhittig som satan,

nu har hon ju börjat få vara ensam ca tre timmar/dag.

Denna "träning" har pågått i några veckor och

 ibland går det bra och ibland går det mindre bra.

Hon hittar för det mesta något att tugga på.

Det bästa vore väl om hon kunde ha tuggben, men det är uteslutet

för hon är ju polis oxå

och skulle nån av de andra ta "hennes" ben då jäklar.

Idag var hon med mig på jobbet på fm

och det är då hon är mest "dampig" på fm alltså.

(Hon har även en period på kvällen när vi bänkat oss i soffan för lite tv).

Men idag när jag kom hem från jobbet....hade hon inte gjort något bus.

Vi drog iväg på en promenad och det började skymma på när vi var på hemväg.

Jag såg inte att vi mötte någon

(Divann är lös för det mesta på promenader).

Hon sprang fram en bit och sa bara boff lite lätt

 och när jag ropade kom hon på en gång.

När damen vi mötte kom närmare så sa jag givetvis,

-ber om ursäkt för hunden.

och så säger hon...

-det var väl ingen fara när du har sån ordning på hunden ! !

Sånt värmer.... och jag kommer att somna med ett leende ikväll,

tack lilla "Pluttan"  ! ! !